Svensk ordbok 2009, webbversion
arkety´p
[-k-]
substantiv ~en ~er
arke·typ·en1allmänmänsklig föreställning eller symbol
ibl. omedveten; särsk. enl. Jungs lära
relig.JFRcohyponymurbildcohyponymurtyp
gudens död och återfödelse är en arketyp○numera ofta försvagat(mycket) typisk representant
för ngt
Askungens styvmor är en arketyp för bitchensedan 1876ur grek. arkhet´ypon ’urbild’, till arkhe´ ’ursprung’ och typ´os ’mönster; bild’; jfr typ
2ursprunglig version
av (antikt) litterärt arbete som föreligger i avskrifter o.d.
litt.vet.sedan 1876