verb ~de ~t
arm·er·ar1förstärka (material) genom att foga in mera hållfast ämne
vanligen i form av stänger el. nät
tekn.armerad plastbetong armeras med järnarmera ngt (med ngt)sedan 1875ur lat. arma´re ’utrusta; beväpna’, till ar´ma ’vapen’; jfr armatur
2förse med beväpning
mil.○äv.sätta (vapen e.d.) i stridsberedskap
armera minornaarmera ngtsedan 1740Subst.:vbid1-107279armerande,
armering