verb ~de ~t
ar·rest·er·ar●gripa för att sätta i fängelse eller förvar
ej i fackmässiga (jur.) sammanhangjur.samh.JFRcohyponymgripa 2cohyponym1häkta 1cohyponymanhålla 2
polisen arresterade ett tjugotal av demonstranternaarrestera ngnsedan 1520-taletvia ty. av fornfra. arrester ’fasthålla, hindra’; av lat. arresta´re ’fasthålla’, till ad´ ’till’ och resta´re ’stanna’; jfr restera
Subst.:vbid1-107443arresterande,
arrestering