Svensk ordbok 2009, webbversion

a´rt substantiv ~en ~er art·en1enhet vid grupp­indelning som är baserad på karakteristisk upp­sättning egenskaper af.JFRcohyponymslag 11cohyponymsortcohyponymnatur 3cohyponymbeskaffenhet bergartjordartläsartknivsår av lindrigare artett i sin art unikt verksedan 1430–50Hertig Fredrik av Normandiefornsv. art, ardh ’här­komst; med­född beskaffenhet’; av lågty. art, ard med samma betydelse, urspr. ’vistelse­ort; här­komst’; ev. under in­flytande av lat. ar´s ’konst; yrke’; jfr urarta 2(samman­fattningen av) individer som är sins­emellan lika och under naturliga förhållanden kan fort­planta sig in­bördes grund­enheten i växternas och djurens systematik biol.JFRcohyponymsläktecohyponymspecies 1 artrikdjurartsälartunderartarternas upp­komstde nu­tida arterna är resultatet av en lång ut­vecklingsedan ca 1750Om arternas uppkomst.Efter Charles Darwin, On the origin of species (1859)