[-aŋ´sel.-an´s]
substantiv ~en ~er
as·son·ans·en●typ av oäkta rim
vanligen med identiska vokaler men bara likartade konsonanter el. vice versa
språkvet.SYN.synonymhalvrim
ordpar som ”låg” och ”går” och ”bidar” och ”skrider” erbjuder exempel på assonansassonans (med ngt), assonans (mellan ngra)sedan 1811av fra. assonance med samma betydelse; till lat. ad´ ’till’ och sona´re ’ljuda’; jfr dissonans, resonans, sonant