Svensk ordbok 2009, webbversion

attiral´j substantiv ~en ~er at·tir·alj·enofta plur. detalj i ut­rustning för viss verksamhet om till­behör e.d. hush.eldsläckningsattiraljgymnastikattiraljhushållsattiraljgrytor, stek­pannor och alla an­dra attiraljeräv. försvagato­bestämt före­mål i tekniskt bruk hela laboratoriet var fullt av o­lika attiraljersedan 1773av fra. attirail ’till­behör’, till attirer i en äldre bet. ’ställa i ordning’; jfr retirera, tirad