verb avåt avätit aväten avätna, pres. aväter
av|ät·er●äta
måltid, gärna under högtidligare former
ngt högt.kokk.aväta en festmåltid○äv.bita eller gnaga bort
aväta ngtsedan 1885jfr fornsv. afäta ’gnaga av; äta upp’
Subst.:vbid1-111883avätande,
vbid2-111883avätning