Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vbalkning substantiv ~en ~ar av|­balk·ning·en●av­balkat ut­rymme byggn.tekn.rum.JFRcohyponymbåscohyponymskrank in­uti avbalkningen stod hennes säng○äv. om vägg som av­gränsar ut­rymmethan ropade något över avbalkningenen avbalkning (av ngt)sedan 1741 om vägg, 1850 om av­balkat rum