Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vfärda verb ~de ~t av|­färd·ar1vägra att befatta sig med ngn el. ngt, särsk. på det intellektuella el. känslomässiga planet komm.JFRcohyponymavvisa 2cohyponymförkasta chefen avfärdade gärna o­bekväm kritik som o­saklig○äv. all­männareförneka, dementera han avfärdade på­ståendena om mot­sättningar i ledningen○äv.bli färdig med, bli kvitt ärendet avfärdades på några minuterde an­tydde att han borde gå, men han var inte så lätt avfärdadavfärda ngn/ngt (med ngt/SATS), avfärda ngn/ngt (som ngn/ngt)sedan 1685urspr. i bet. ’göra färdigt; göra sig kvitt’ 2ut­forma och låta sprida formellare text e.d. komm.avfärda en promemoriaavfärda ngtsedan 1716Subst.:vbid1-109468avfärdande