Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vgå verb avgick ~tt ~ngen ~ngna, pres. ~r av|­går1(plan­enligt) lämna sin utgångs­punkt för färd till annan ort; särsk. om kollektiva transport­medel trafik.MOTSATSantonymankomma 1 båten avgår 9.30tåget avgår från spår 11avgå (från ngt) (TID)sedan 1740till 2av 1 och gå 2lämna sin tjänst eller sitt upp­drag arb.JFRcohyponymabdikera han avgick med pensionden avgående chefen○spec. i politiska samman­hangNN avgick som parti­ledareefter mut­skandalen tvingades regeringen avgåavgå (från ngt)avgå med dödense2död avgå med segernseseger sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. afganga 3skiljas undan från viss helhet; ofta om gas el. vätska ekon.JFRcohyponymförsvinnacohyponymavdunsta vid upp­hettning av vatten avgår ånga○äv. bildligt, särsk. med tanke på minskningfrån vin­sten vid aktie­försäljning avgår 30 procent i skattavgå (från ngt)sedan 1764Subst.:vbid1-109615avgående; avgång