Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vgång substantiv ~en ~ar av|­gång·en1(plan­enlig) av­färd från utgångs­punkt särsk. av kollektiva transport­medel tid.trafik.MOTSATSantonymankomst avgångstido­lyckan skedde all­deles efter planets avgångavgång (från ngt)röd avgång resa till rabatterat prisoch på udda tid; markerat med röd symbol i tidtabell; äv. bildligt, t.ex. om särsk. billig bioföreställning​ med röd av­gång kunde man få biljetterna för halva priset sedan 18412från­trädande av tjänst eller upp­drag arb.tid.regeringens avgång kom helt över­raskande○i sammansättn. äv.slut­förande av ut­bildning avgångsbetygavgångsklass(ngns) avgång (från ngt)naturlig avgångfrån­trädande av tjänst på grund av pensionering eller döds­fall​ personal­minskningen upp­nåddes med hjälp av naturlig av­gång sedan 17193bort­gående av gas, vätska, energi e.d. af.JFRcohyponymavdunstning sädesavgångvärmeavgångurinens avgångsedan 1765