Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vig adjektiv ~t av·ig●som ut­gör in- eller från­sida av klädes­plagg, tyg e.d. admin.kläd.psykol.hon tog på sig tröjan med den aviga sidan ut○äv.icke-rät om spec. typ av maska MOTS.antonymrät 3 sticka tre aviga maskoren avig och en rät○äv. bildligtsom ut­gör det besvärligare (ofta o­väntade) alternativet ett skott i mål­vaktens aviga hörn○äv. all­männaredålig en trång och avig arbets­plats○ibl. äv.tvär, o­vänlig han var på sitt aviga humöravig (mot ngn)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. avigher, avugher ’bak­vänd; bak­länges’; gemens. germ. ord, trol. besl. med 2av i bet. ’bort’; jfr avog