Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vkomma substantiv ~n avkommor av|­komm·an●samman­fattningen av alla av­komlingar i visst samman­hang; särsk. i fråga om djur admin.släkt.SYN.synonymavföda JFRcohyponymyngelcohyponymunge tre fjärde­delar av de röda fiskarna fick röd avkommaavkomman från fiskar och grod­djur kallas yngelavkomma (av/till ngn/ngt)sedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. afkoma, till koma af ’här­stamma från’