Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vkunna verb ~de ~t av|­kunn·ar●officiellt med­dela ut­slag, spec. i rätte­gång jur.JFRcohyponymkungöracohyponymtillkännage avkunna domavkunna ngtsedan 1734efter ty. abkünden med samma betydelse; jfr förkunna, kungöra Subst.:vbid1-109995avkunnande