Svensk ordbok 2009, webbversion
a`vläggare
substantiv ~n äv. vard. avläggarn, plur. ~, best. plur. avläggarna
av|lägg·ar·en1planta som nybildats genom att en gren från en moderplanta böjts ner i jorden, rotat sig och sedan avskilts
bot.krusbär, hassel och andra vedartade växter kan förökas genom avläggaresedan 1779efter ty. Ableger ’växtskott’
2mindre organisation som uppstått genom decentralisering av större verksamhet
samh.JFRcohyponymdotterföretagcohyponymfilialcohyponymavdelning
en avläggare till det amerikanska tv-bolagetsocialistpartiet, en avläggare till det forna kommunistpartieten avläggare (av/till ngt)sedan 1854