Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vlöpa verb avlöpte avlöpt, pres. avlöper av|­löp·er1segla i­väg från hamn e.d. sjö.far­tyget avlöpte (Stock­holm) på mån­dagen och nådde hemma­hamnen på tors­dagenavlöpa (ngt), avlöpa (från ngt)sedan 1496brev från Nikolaus Eriksson om en fordran hos polske kungen (Arwidsson)fornsv. aflöpa ’hastigt bege sig bort; av­segla’; efter lågty. aflopen, ty. ablaufen med samma betydelse; jfr 1löpa 2ha visst förlopp som fram­går av samman­hanget admin.JFRcohyponymförflytacohyponymgå 3cohyponympassera 1cohyponymförrinna resan avlöpte välläger­veckan avlöpte utan incidenteravlöpa SÄTTsedan 1647se avlöpa 1 Subst.:vbid1-110266avlöpande (till 1)