Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vlösa verb avlöste avlöst, pres. avlöser av|­lös·er1äv. lös förb., selösa av över­ta viss upp­gift från ngn, ofta enl. tidigare upp­gjord plan arb.JFRcohyponymersätta 3cohyponymefterträdacohyponymbyta av hon avlöste honom vid rodret○ofta försvagatkomma i stället för ngt slit- och slängfilosofin avlöstes av ett ökat intresse för åter­användning○äv. ytterligare försvagat, för att betona stor mängd e.d.se­värdheterna avlöser var­andraavlösa ngn/ngtsedan 1669fornsv. aflösa ’förlåta, ge absolution; av­skeda’; efter lågty. aflösen el. ty. ablösen med samma betydelse, urspr. ’lösa; göra fri’; jfr lösa 2ge absolution relig.avlösa ngnsedan 1385KlosterläsningSubst.:vbid1-110274avlösande, avlösning