Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vla verb ~de ~t avl·aribl. med partikelnfram, utan större betydelse­skillnad ge upp­hov till liv genom befruktning om individ av manligt kön el. han­kön, nu­mera mest i fråga om djur biol.avla fram fina boxer­valparbarnen var avlade i äkta sängavla (fram) ngn/ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. afla; jfr avel Subst.:vbid1-110029avlande, vbid2-110029avling; avlelse