Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
av|skild·het·en●det att vara avskild
från omgivningen
sociol.JFRcohyponymisolering 1cohyponymensamhet
platsen erbjöd både skugga och avskildhethan levde i avskildhet från världenherrarna drog sig undan till biljardrummets avskildhetavskildhet (från ngn/ngt)sedan 1842