Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vskilja verb avskilde äv. skiljde, avskilt äv. avskiljt, pres. avskiljer av|­skilj·er●äv. lös förb., seskilja 1 lös­göra från sitt samman­hang särsk. med avs. på ngn del som in­går i ngn helhet admin.rum.samh.tekn.JFRcohyponymskilja 1cohyponymavsnöra renings­verkens upp­gift är att bryta ner organiskt material och avskilja närings­ämnenmycket störande elever kan avskiljas från klassernaavskilja ngn/ngt (från ngn/ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. afskilia, ofta afskilias ’skiljas från denna värld, dö’ Subst.:vbid1-110829avskiljande, vbid2-110829avskiljning