Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vskräde substantiv ~t ~n av|­skräd·et●rester eller material som man vill bli av med hush.JFRcohyponymavfall 1cohyponymskräp tömma hinken med avskrädesedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. afskrädha, urspr. ’det som blir avskrätt, bort­rensat’