Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vslå verb avslog avslagit avslagen avslagna, pres. ~r av|­slag·it1förklara (an­sökan e.d.) inte beviljad samh.JFRcohyponymavvisa 2cohyponymförkastacohyponymavstyrka an­sökan om resning i målet avslogs○äv.förklara sig inte an­ta avslå ett an­budavslå ngtsedan 1545fornsv. afsla ’slå av; slå till­baka; driva bort’; jfr 2slå 2prestera till­räckligt försvar mot attack av ngt slag mil.JFRcohyponymavvärja an­fallet avslogs av de försvarande styrkornaavslå ngtsedan ca 1452Nya eller Karls-KrönikanSubst.:vbid1-111049avslående; avslag (till 1)