Svensk ordbok 2009, webbversion

1a`vsluta verb ~de ~t av|­slut·ar1föra fram till ett slut med ton­vikt på sista fasen el. sista ögon­blicket rum.tid.MOTSATSantonyminleda 1antonympåbörja JFRcohyponymfullbordacohyponymslutföracohyponymfullfölja hon avslutade kvällen med ett bio­besökkommissionen har avslutat sitt arbeteboken avslutas med en samman­fattningibl. äv. rumsligtklänningen avslutades med en volangavsluta ngt (med ngt/att+V)sedan 17232göra bok­slut över bokför.ekon.avsluta räkenskapernaavsluta ngtsedan 1743Subst.:vbid1-111024avslutande, avslutning; avslut (till 2)
2a`vsluta verb avslöt avslutit avsluten avslutna, pres. avsluter av|­slut·ernå fram till (och under­teckna) av­tal e.d. mindre brukl.komm.JFRcohyponym3sluta 2 avsluta ett fördragavsluta ngtsedan 1778Subst.:vbid1-111027avslutande; avslut