verb avsnörde avsnört, pres. avsnör
av|snör·de●vanligen pass. el. refl.
lösgöra från sitt sammanhang
särsk. med avs. på ngn del som ingår i en helhet
rum.utstr.JFRcohyponymavskilja
vikens inlopp var avsnört av en sandrevelavsnöra ngn/ngt (från ngt)sedan 1847Subst.:vbid1-761120avsnörande,
vbid2-761120avsnör(n)ing