Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vta äv. åld. a`vtagaa`vtaga verb avtog avtagit avtagen avtagna, pres. avtar äv. åld. avtager av|­tag·it●minska i styrka eller om­fattning utstr.vinden avtog mot kvällenhans krafter började avtaavtasedan 1648 i sin nuv. bet.jfr fornsv. aftaka ’av­lägsna, ta bort’ Subst.:avtagande