Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
av|vis·ar1vägra att ta emot
ngn; särsk. om myndighet
samh.JFRcohyponymförpassacohyponymförvisa 1cohyponymutvisa 1
flyktingarna blev avvisade vid gränsen○spec. med viss erotisk innebördhan ville bjuda henne på middag, men hon avvisade honomhon avvisade hans närmanden○äv. bildligtinte absorbera, stöta bort
om material e.d.
ett material som avvisar vattenavvisa ngn/ngtsedan ca 15402vägra att acceptera
komm.JFRcohyponymtillbakavisacohyponymavslå 1cohyponymförkasta
avvisa ett anbudalla medlingsförsök avvisadesavvisa ngtsedan 1797Subst.:avvisande,
vbid2-111794avvisning