Svensk ordbok 2009, webbversion

a`vvisa verb ~de ~t av|­vis·ar1vägra att ta emot ngn; särsk. om myndighet samh.JFRcohyponymförpassacohyponymförvisa 1cohyponymutvisa 1 flyktingarna blev avvisade vid gränsen○spec. med viss erotisk inne­bördhan ville bjuda henne på mid­dag, men hon avvisade honomhon avvisade hans närmanden○äv. bildligtinte absorbera, stöta bort om material e.d. ett material som avvisar vattenavvisa ngn/ngtsedan ca 15402vägra att acceptera komm.JFRcohyponymtillbakavisacohyponymavslå 1cohyponymförkasta avvisa ett an­budalla medlings­försök avvisadesavvisa ngtsedan 1797Subst.:avvisande, vbid2-111794avvisning