Svensk ordbok 2009, webbversion

bädd`a verb ~de ~t bädd·ar1ordna bädd­utrustning i säng hush.bädda med rena lakanen slarvigt bäddad säng○ibl. äv. med avs. på personvanligen med partikelnner de bäddade ner lille­bror för natten○äv.iordning­ställa ligg­plats hon bäddade åt sig på golvetbädda (ngt) (med ngt), bädda (ner ngn)bädda säcksesäck som man bäddar får man liggaman får ta följderna av sitt (dumma) handlande​ de risk­fyllda investeringarna föll inte väl ut, men som man bäddar får man ligga sedan 15262med prep.för skapa gynnsamma förut­sättningar Nollmitt­fältarna bäddade för tremannaanfallets attackerdåligt försvars­spel bäddade för borta­lagets kvitterings­målden goda ekonomiska ut­vecklingen bäddar för den sittande presidentenbädda (för ngn/ngt/SATS)sedan 1850Subst.:vbid1-128874bäddande (till 1), vbid2-128874bäddning (till 1)