Svensk ordbok 2009, webbversion

bälg [bäl´j] substantiv ~en ~ar bälg·en●i­hålig an­ordning med två styva och två veckade eller veckningsbara väggar för ut­blåsning av luft genom att väggarna upp­repade gånger trycks samman tekn.blåsbälgorgelbälgsmidesbälgtrampbälgblås lite med bälgen på glöden så kan­ske elden tar sig○äv. om liknande an­ordning med ton­vikt på funktionen att kunna pressas samman och vecklas utvanligen i sammansättn. bälgkamerasedan ca 1450Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. bälgher; gemens. germ. ord, urspr. ’ngt upp­svällt’; besl. med bolma, bolster, bulle, bulna m.fl.