Svensk ordbok 2009, webbversion
bänk`kamrat
substantiv ~en ~er
bänk|kamr·at·en●person som (stadigvarande) delar skolbänk med en (viss) annan person
sociol.yrk.de var bänkkamrater och bästa vänner under hela skoltidenngns bänkkamrat, bänkkamrat med ngn, ngra är bänkkamratersedan 1719