Svensk ordbok 2009, webbversion

bänk`kamrat substantiv ~en ~er bänk|­kamr·at·enperson som (stadig­varande) delar skol­bänk med en (viss) annan person sociol.yrk.de var bänkkamrater och bästa vänner under hela skol­tidenngns bänkkamrat, bänkkamrat med ngn, ngra är bänkkamratersedan 1719