Svensk ordbok 2009, webbversion

bä`ra verb bar burit buren burna, pres. bär bur·it1förflytta (ngt) genom att hålla det ovan­för under­laget och själv vanligen röra sig om person el. djur med avs. på (ofta förhållandevis tungt) före­mål etc. NollJFRcohyponymhålla 1 bärhandtagbärkassebärremhan bar upp tvätten på vindende bar ut möblerna till flytt­bilenhon bar babyn i en sele på magenhan brukade bära med sig böckerna i en plast­påsehon gick och bar (på) en tung res­väskaponnyn bar en full­vuxen ryttare utan problem○äv. med ton­vikt en­bart på med­förandetJFRcohyponymbära 3 bära knivbära hand­väskabära en kulspets­penna i bröst­fickande brukar bära med sig karta och kompass på söndags­promenaden○spec. i fråga om havandeskap (äv. bildligt)ngt högt.hennes älskade barn som hon burit i nio långa månadervem vet vad fram­tiden bär i sitt sköte?○ofta bildligt, särsk. med avs. på (reaktion på) mot­gånghan bar sin sorg in­om sigdet är lättare att bära mot­gång än med­gånghan bar neder­laget som en manförst dog hennes man, sedan hennes dotter – det var mer än hon kunde bäraNN bar hela an­svaret för det skedda○äv. om icke-levande före­teelseruinerna bär vittnes­börd om en högt ut­vecklad kulturbära ngn/ngt (ngnstans), bära (på) ngtbära fruktsefrukt 2 bära ngn i gullstolsegullstol bära sitt korsse1kors 1 få bära hundhuvudet för ngtsehundhuvud sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. bära; gemens. germ. ord, besl. med lat. ferr´e ’bära’; jfr barm, barn, boren, bår, börda, börja, fertil 2ofta med partikel, särsk.upp (kunna) fungera som stödjande eller lyftande medel eller an­ordning för ngt; om under­lag, konstruktion, redskap etc. NollJFRcohyponymhålla 2 bärkrafttaket bärs upp av lamellimmade tak­stolarisen kan o­möjligt bära ett timmer­lassisen bär bara längst inne i vikenrodd­båten bär två vuxna i vatten­fyllt till­ståndvajern bär minst 5 tonde översta grenarna bar honom intehan var så trött att benen inte bar honom○ofta bildligten tanke som bär upp hela resonemangetfilmen börjar starkt men bär inte rätt i­genom○spec. om före­tag el. annan ekonomisk före­teelsege till­räckliga in­komster för att åt­minstone täcka ut­gifterna varje verksamhets­gren skulle bära sina egna kostnaderbära (upp) ngn/ngtbära hand på ngnsehand 1 (det får) bära eller brista(det får) ut­falla på vilket sätt som helst (positivt eller negativt)​ vi hinner inte för­bereda oss mer – nu får det bära eller brista sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikan3ha (synligt) an­bringad på sig särsk. med avs. på kläder men äv. all­männare Nollbruden bar en kräm­färgad klänninghan bär aldrig glas­ögon offentligt○äv. ngt ut­vidgathan bar märken efter slags­måletberg­hällen bär spår av inlands­isen○äv. bildligt med avs. på namn e.d.hon bär namnet Erikabära ngtsedan 1285stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)4ofta i opers. konstruktion vara in­riktad mot ngt NollJFRcohyponym1leda 1cohyponymföra 2 vägen bär långsamt ut­för○ofta bildligt om (slumpmässiga) händelsernu bär det käpp­rätt åt skogenvart ska det bära hän?○äv. om före­målsjö.; i vissa ut­tryckfyren bär i nord­ostbära ngnstansalla vägar bär till Romseväg 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:bärande (till 1 - 3), vbid2-128997bärning (till 1 - 3)