Svensk ordbok 2009, webbversion
båk
substantiv ~en ~ar
båk·en●stort sjömärke på land
sjö.JFRcohyponym1kummel 2cohyponymvarde
de passerade inseglingsrännans två båkar○förr äv. om fyrtornfyrbåksedan 1633av lågty. bake ’sjömärke; vårdkas’; besl. med eng. beckon ’teckna; vinka’, beacon ’tecken; signaleld; fyr’