Svensk ordbok 2009, webbversion

båt substantiv ~en ~ar båt·en●mindre far­kost som drivs fram genom vatten bärande personer eller last vanligen ut­formad som ett av­långt skal med utåtbuktande lång­sidor och spetsig för; driven med åror, segel el. motor sjö.JFRcohyponymfartygcohyponymflotte båtbryggafiskebåtgummibåtmotorbåtpatrullbåtroddbåtsegelbåtsätta båten i sjönalle man i båtarna!han styrde båten mot vinden○äv. om större far­tygFinlandsbåthon tog båten till Eng­land○ibl. äv. om annan före­teelse med liknande formi sammansättn. båtyxabarkbåthallonbåtge ngn/ngt på båtenöver­ge ngn/ngt​ hon gav sin kille på båten efter­som han aldrig hade tid att träffa henne; han bestämde sig för att ge sina politiska ambitioner på båten ro båten i landklara av en besvärlig upp­gift​ de var tvungna att vända på varje krona för att ro båten i land och rädda före­taget från konkurs sitta i samma båtha samma problemvilket vanl. motiverar samarbete​ när det gäller de globala miljö­hoten sitter hela världen i samma båt sedan 1291 (som till­namn)testamente upprättat av Andreas Båt till förmån för bl.a. klosterbröderna i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)fornsv. bater; trol. av frisiska eller forneng. bát (eng. boat)