Svensk ordbok 2009, webbversion

böj`else substantiv ~n ~r böj·els·en●stadig­varande önskan eller dragning som är o­uppfylld el. ständigt måste upp­fyllas på nytt; ofta av farlig el. förbjuden natur psykol.JFRcohyponymbenägenhetcohyponyminklination 1 hans o­lyckliga böjelse för sprit○äv. försvagatför­kärlek hon hade en böjelse för det av­vikande och exotiska○ibl. med an­tydan om av­vikande läggningalla är lika mycket värda o­avsett ras, religion eller sexuell böjelseböjelse (för ngn/ngt/att+V), böjelse (att+V)sedan 1640