substantiv böjningsmönstret, plur. ~, best. plur. böjningsmönstren
böj·nings|mönstr·et●ett ords totala uppsättning böjningsändelser
tjänande som indelningsgrund el. som mönster för böjningen av en hel ordgrupp
språkvet.SYN.synonymparadigm 1
○ibl. bildligt om kännetecken, struktur e.d. i allmänhetpå 1980-talet ifrågasattes modernismens böjningsmönster på bred frontett böjningsmönster (för ngt)sedan 1836