Svensk ordbok 2009, webbversion

böld substantiv ~en ~er böld·envarig, väl av­gränsad bildning i huden ofta äv. utbuktande med.SYN.synonymabscess JFRcohyponymbula halsböldvarböldhon hade fått en böld på ryggenäv. bildligt om skadlig (samhälls)företeelsefrämlings­fientligheten är en böld på samhälls­kroppensedan ca 1400Klosterläsningfornsv. byld, böld, urspr. ’ngt upp­svullet’; besl. med bula, bölja m.fl.