Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
böld·en●varig, väl avgränsad bildning i huden
ofta äv. utbuktande
med.SYN.synonymabscess
JFRcohyponymbula
halsböldvarböldhon hade fått en böld på ryggen○äv. bildligt om skadlig (samhälls)företeelsefrämlingsfientligheten är en böld på samhällskroppensedan ca 1400Klosterläsningfornsv. byld, böld, urspr. ’ngt uppsvullet’; besl. med bula, bölja m.fl.