verb bönföll bönfallit bönfallen bönfallna, pres. bönfaller
bön|fall·er●ödmjukt vädja till
annan människa, framför allt om hjälp i svårt läge
komm.SYN.synonym2böna
de anhöriga bönföll läkaren att avbryta den meningslösa behandlingenbönfalla ngn/ngt om ngt/att+V/SATS, bönfalla ngn att+Vsedan 1504brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. bönfalla
Subst.:vbid1-129415bönfallande