verb bönhörde bönhört, pres. bönhör
bön|hör·de●ofta perf. part.
bevilja en bön från
ngn; urspr. om gudom
relig.de bad till Gud att de skulle få ett barn ― och till sist blev de bönhörda○numera ofta försvagathon ville väcka debatt med sin artikel, och hon blev sannerligen bönhördbönhöra ngnsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. bönhöra
Subst.:vbid1-129429bönhörande;
bönhörelse