Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`ra verb borde bort, pres. bör bor·de1vanligen pres., pret. el. supinum lämpligen eller med rätta eller nöd­vändighet skola ut­föra viss handling, vara på visst sätt e.d. (enl. ngn norm, egen el. annans); i ut­tryck för upp­maning, förbud m.m. NollJFRcohyponym3skola 3cohyponymbehöva 2 man bör göra sin plikthan bör inte resadu borde gå ditdet borde vi ha tänkt på i för­väg○ofta försvagat, med inne­börd av vänlig upp­maningvanligen pret. han borde skriva sina memoarerden filmen borde du verkligen seböra Vsom sig börsom man kan förvänta sig​ rese­guiden inne­håller, som sig bör, en liten reseparlör med an­vändbara fraser sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. böra; in­hemskt ord med germ. släktskap; urspr. ’hända; till­komma’; besl. med bära, börja 2vanligen pres. el. pret. måste sanno­likt (efter allt att döma) vara på visst sätt, leda till visst resultat e.d.; i fråga om bedömning, an­tagande o.d. NollSYN.synonymtorde 1 JFRcohyponym1måste 2 NN bör vinna matchen om inget o­förutsett in­träffarmaraton­löparna bör vara ganska möra vid det här laget○spec. försvagati pret. de borde ha varit framme vid det här lagetböra Vsedan ca 1710