Svensk ordbok 2009, webbversion

bö´rd substantiv ~en börd·en1släktmässigt ur­sprung med tanke på föräldrars (el. för­fäders) nationalitet, bostads­ort, samhälls­ställning e.d. släkt.JFRcohyponymhärkomst hon är av adlig bördhan är små­länning till bördennazisterna lämnade honom i fred trots hans judiska börd○spec. om finare, gärna adlig, här­komstmannen av börd och kvinnan av folket(till) börden, (ADJ) bördsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. byrþ; gemens. germ. bildn. till bära i bet. ’föda’; jfr innebörd, nederbörd, uppbörd, åtbörd 2nästan en­bart i sammansättn. födsel av människa fysiol.barnsbördefterbördjungfrubördtvillingbördsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen