Svensk ordbok 2009, webbversion

bö`rda substantiv ~n bördor börd·an●(tung) packning som är lastad på djur eller person för förflyttning NollJFRcohyponymbelastning 1 klövjebördamansbördaen tung bördahan dignade under bördan○äv. ngt ut­vidgatgrenarnas tunga bördor av gula och röda frukter○ofta bildligt om tungt arbete el. psykisk belastningJFRcohyponymarbetsbörda bevisbördaförsörjningsbördasyndabördavi måste fördela bördorna rätt­vist i besparingstiderlägga sten på bördasesten sedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. byrþe, byrdha; nära besl. med bära; jfr avbörda, påbörda Den vite mannens börda.Efter Rudyard Kipling, The white man’s burden (1899), uttr. som ofta användes vid försvar för kolonialismen, senare ironiskt