Svensk ordbok 2009, webbversion

böss`a substantiv ~n bössor böss·an1(jakt)vapen särsk. hagelvapen ngt vard.jakt.rum.JFRcohyponymhagelgevär flintbössafågelbössakorkbössaladda bössansedan början av 1430-taletBorgmästareräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. byssa, bössa ’bössa; kanon’; av lågty. büsse ’dosa; gevär’, urspr. om järn­röret; samma ord som bössa 2 2slutet skrin för (till­fällig) förvaring av mindre penning­summor mest mynt; i många o­lika ut­formningar ekon.rum.JFRcohyponymsparbössa bössinsamlingkollektbössade flesta av kyrko­besökarna lade en slant i bössansedan 1400-taletSkrå-Ordningarfornsv. byssa, bössa ’burk, ask; kassa­skrin’; av lågty. büsse, eg. ’cylindriskt trä­kärl’; av medeltidslat. bux´is ’dosa av bux­bom’; jfr box, bussning, buxbom