verb ~de ~t
babbl·ar●prata tanklöst och utan sammanhang
vard.komm.hon babblade på utan att de andra fick en syl i vädretbabbla (om ngn/ngt/att+V/SATS)sedan 1887av ljudhärmande urspr.; jfr lågty., ty. babbeln, eng. babble med samma betydelse
Subst.:vbid1-112044babblande;
babbel