Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
back·en1endera av flera spelare i ett lag som huvudsakligen har försvarande uppgifter
i fotboll, handboll, ishockey m.m.
sport.yrk.fyrbackslinjehögerbackmittbackspela back○äv. om det område som spelaren ska försvaragå på backensedan 1899av eng. back ’rygg; baksida; bakåt’
2vanligen best. f. sing.
växelläge för backning
i växellåda på motorfordon e.d.
trafik.lägg in backen!sedan 1912se 1back 1
3kraftig öppen låda för transport eller förvaring
t.ex. av flaskor
rum.en back öl○ibl. äv. om större tråg för murbruk e.d.en back (ngt), en back (med ngt)sedan 1782av lågty. back, nederl. bak ’skål’; av senlat. bacc´a ’vattenbehållare’
4del av fastspänningsanordning som håller arbetsstycke
vanligen i form av inställbara delar av härdat stål, i chuckar, backskivor m.m.
rum.sedan 1839av ty. Backe, eg. ’kind’
5metallstycke för skärning av utvändiga gängor
vanligen av härdat stål
tekn.JFRcohyponymgängbackcohyponymgängtapp
sedan 1904se 1back 4
6bromsklots
i vanliga friktionsbromsar
tekn.bromsbacksedan 1904se 1back 4
7uppbyggd förlig del av fartyg
i form av fribord, för höjande av sjövärdigheten
rum.○äv. om fördäcketsedan 1705se 1back 3
adverb
●med rörelse i motsatt riktning mot den vanliga
betr. maskiner, fordon, fartyg etc. som har en naturlig rörelseriktning; ofta i tekniska sammanhang el. i order
allmän värderingekon.rum.JFRcohyponymbakåt
maskinen slog backbrassa back○äv. bildligt, spec. i uttryck för misslyckat resultat e.d.vard.han gick 1000 kr backfå back på en ansökan○spec. äv. om underskottvi ligger 1000 kronor backsedan 1788av eng. back med samma betydelse, förk. av aback, forneng. on bæc ’på rygg; till rygg’; jfr 1back 1