verb ~de ~t
back·ar1förflytta (sig) i motsatt riktning mot den naturliga
särsk. om el. med avs. på fordon
trafik.han backade ut bilen ur garagetbilen backade○äv. bildligt, spec. i uttryck för att ngn ändrar sigofta med partikelnur
statsrådet hade lovat komma men backade (ur) i sista stund○spec. äv.få en sämre position
NN backade fem placeringar efter andra åketpartiet backade 3 procentenheter i valetbacka (ngt) (från/ur ngt), backa (ur) (från ngt)sedan 1875till 2back
2ställa om (segel) till bromsande verkan
mest histor.sjö.backa (ngt)sedan 17653ta en portion till
vard.kokk.backa på varmrättenbacka på ngtsedan åtm. 1940-taletSubst.:vbid1-112115backande,
vbid2-112115backning
2back`a
substantiv ~n backor
back·an●långrev
ngt provins.jakt.sedan 1746urspr. ’det tråg som reven ligger i’; av lågty. back, nederl. bak ’bunke; bricka’; jfr 1back 3