Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`kbinda verb bakband bakbundit bakbunden bakbundna, pres. bakbinder bak|­bind·erbinda händerna på (ngn) bak­om ryggen allmän värderingefter att ha bakbundit personalen kunde de maskerade männen o­stört länsa kassornaofta bildligtomöjlig­göra normal verksamhet, lam­slå väst­världen var bakbunden av olje­beroendetbakbinda ngn/ngtsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. bak­binda Subst.:vbid1-112541bakbindande, vbid2-112541bakbindning