Svensk ordbok 2009, webbversion
verb bakband bakbundit bakbunden bakbundna, pres. bakbinder
bak|bind·er●binda händerna på (ngn) bakom ryggen
allmän värderingefter att ha bakbundit personalen kunde de maskerade männen ostört länsa kassorna○ofta bildligtomöjliggöra normal verksamhet, lamslå
västvärlden var bakbunden av oljeberoendetbakbinda ngn/ngtsedan mitten av 1300-taletKonung Magnus Erikssons Landslagfornsv. bakbinda
Subst.:vbid1-112541bakbindande,
vbid2-112541bakbindning