Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`kgård substantiv ~en ~ar bak|­gård·enkring­byggt om­råde på bak­sidan av hus ned­sätt.hush.rum.en mörk bakgårdfönstret vette mot en bakgårdäv. bildligtpå kulturens bakgårdarspec. om om­råde nära ngn stor­maktden ryske presidenten hade problem på sin egen bakgårdsedan 1541; 1976 i bildlig bemärkelse