Svensk ordbok 2009, webbversion
ba`kläxa
substantiv ~n bakläxor
bak|läx·an●skoluppgift som inte lösts tillfredsställande och därför (delvis) får göras om
pedag.○ofta bildligtutredningen fick bakläxa på delbetänkandet(få ngt) i bakläxa, bakläxa (i/på ngt)sedan 1843; 1873 i bildlig bemärkelse