Svensk ordbok 2009, webbversion

ba`kslag substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en bak|­slag·et1(o­väntat) o­gynnsamt resultat särsk. av förhandling el. tävling; för person, organisation etc. tid.JFRcohyponymmotgångcohyponymbakstötcohyponymmissräkning valet blev ett svårt bakslag för partiet○äv.av­slag han fick bakslag på sin begäranett bakslag (för ngn/ngt), bakslag (på ngt)sedan 18752bak­spår jakt.rum.sedan 18053upp­trädande av egenskaper från tidigare generationer av släktet biol.med.zool.SYN.synonymatavism sedan 1836