[-an`s-el.-aŋ`s-]
substantiv ~en
bal·ans|gång·en●gående förflyttning på smalt underlag med (mödosamt) bibehållande av upprätt jämviktsläge
tid.gå balansgångbalansgång på slak lina○ofta bildligt om skickligt manövrerande mellan olika intressensärsk. i pol. sammanhangdet lilla landets balansgång mellan stormakternasedan 1878; 1936 i bildlig bemärkelse